GOD JUL

Nu är det äntligen JUL! Vi är hemma hos mamma och pappa och vaknade till ett julfint hem med frukostbordet färdigdukat. Pappa mår inte bra tyvärr så ligger i sängen än så länge... men vi hoppas att han snart kan få må bättre så han kan orka att sitta uppe och äta julmat, som han älskar! Sen är Magdalena och Pertti inte här ännu för de är också sjuka, förkylda, men de kommer framåt eftermiddagen. Så hela familjen är inte samlad ännu men vi njuter av julen så gott det går ändå! Men vill önska er en riktig GOD JUL!

Snart är det jul...

I söndags var jag och Espen på julkonsert i Oslo domkirke. Vi hade med oss våra goa vänner Paul och Karolina. Det var härligt att få lyssna och njuta av vacker julmusik. Jag saknar verkligen att sjunga i kör. Jultiden är helt fantastisk när du är med i en kör. Du får sjunga in advent, gå i luciatåg och inte minst ha julkonsert, det är så mäktigt och är det absolut bästa sättet att få julkänslan på plats. Men nu fick jag en dos och julmusik spelas på spotify dagen lång.

Igår var vi hos läkaren med Oscar. Hans reflux verkar ha förbättrats men har inte försvunnit helt, så vi kör vidare med medicin och ser om det blivit ännu bättre om 3 månader. Men vi känner oss inte så oroliga längre, Oscar har börjat få rutiner på plats och livet rullar på ganska bra. Hoppas bara han ska slippa det här helt och hållet snart, han har varit så duktig och tålmodig.

Annars så har vi fullt upp med att förbereda och packa inför avresa torsdag morgon. Jag och Oscar flyger till Stockholm, Espen kommer till julafton. Vi längtar efter att träffa hela familjen, vi landar ca samtidigt med Sebastians och hans familj på torsdag och det blir första gången de träffar Oscar. Jag tror och hoppas att den här julen blir BRA!

GOD JUL i förskott

Se om ni känner igen nån i det här coola bandet! Trummisen är min favorit! :)

http://sendables.jibjab.com/view/PdCMqhfGISuzgtcH

God natt.

Pappa fick behandling igår :)

Jag hoppar lite fram och tillbaka mellan olika teman här inne. Faktum är att man inte alltid orkar tänka och skriva om det jobbiga som pågår. Ibland är det skönt att fokusera på helt andra saker, även om det ju inte går helt och hållet i verkligheten, det ligger där i bakgrunden och gnager precis hela tiden. Men förra veckan var oerhört tung. Pappa mådde dåligt och hade såpass dåliga värden att de inte kunde behandla, och vi vet att utan behandling kan cancern sprida sig snabbt snabbt snabbt, först skulle han fått behandling på torsdagen veckan innan, sen i måndags förra veckan, sen i onsdags, sen i fredags men det gick aldrig, just för att det var alltför dåliga värden. Men igår fick han behandling och vi blev alla så glada och tacksamma! Faktum är att mamma kände sig mer optimistisk i lördags och det smittade av sig så att vi alla hade mer hopp och tro på att han skulle få behandling igår, och så fick han det. Så idag tänker jag positivt och det är härligt. Hoppas man får stanna kvar i den bubblan länge. Och snart så är vi hemma och ska fira jul och det längtar jag verkligen till. Nu ska jag laga middag till mina pojkar och mig själv, sen är det mathandling som gäller, för vårt kylskåp ekar tomt!

Julverkstad

Idag har vi varit på julverkstad hemma hos mina goa svärföräldrar! Alla Espens syskon var där och det har varit en riktigt mysig dag med pepparkaksbak, pepparkakshus-dekorering, julmusik, glada barn, god mat och trevligt sällskap. Det bli ju huset fullt och en hel del barn som springer runt men det är bara härligt att det är liv och Oscar ser man knappt från att man går in genom dörren till man ska åka hem, finns alltid någon som vill leka eller bära honom, helt okej för mig! :) Espens syster tog lite familjebilder på oss, faktiskt de första vi tagit. Blev fina tycker jag.

4 år i dag!

Idag när jag vaknade så kände jag mig lycklig och tacksam. Jag har en underbar man och idag har jag varit hans fru i 4 år! Jag tycker att kärleken växer för varje år. Nu har vi ju också blivit föräldrar, och det fördjupar och förändrar kärleken till varandra och sin egna lilla familj. Jag har turen som har en snäll, ambitiös, smart, rolig, duktig, snygg, andlig, trygg och kärleksfull man.

Och när jag nu precis smakade på chokladpralinen med vit jordgubbstryffel inuti, så blev jag till och med ännu mer lycklig och tacksam! :)

Vaccin och en resa hem till pappa

Igår hade vi Oscars 1 års kontroll och allt verkar bra med lillkillen. Han väger 10,2 kilo, är 77 cm lång och vinkar, klappar händerna, kryper, står (och går när han önskar), har precis börjat lära sig klättra (hjälp!), äter smörgås själv och vill gärna smaka på mamma och pappas mat (bara inte gräddtårta!), säger mamma, pappa och "boop boop" som vi inte är helt säkra på vad det betyder, men han säger det ofta... min gissning är att det betyder titta. Han skulle också vaccineras vilket han skötte utmärkt. Inte en endaste liten tår. Men igår kväll kom den griniga killen fram... och idag har han haft feber men leker och äter och sover ganska normalt ändå. Just i denna stund sover han i sin sköna vagn på balkongen och jag passar på att skriva när chansen ges. Jag är så glad och tacksam att jag får lov att vara mamma till Oscar, han skänker mig så otroligt mycket kärlek och lycka. Jag är speciellt tacksam att jag har honom just nu, då det är en svår tid, för han ser till att jag har fullt upp, det är lättare att ta tag i vardagens göromål och inte tänka för mycket, hela tiden. Sen att han är så söt och får mig att skratta och hjärtat att bubbla över ofta hjälper ju inte minst!

Men jag ska få några dagar med min familj, bara jag. Det ska bli bra. Jag behöver det. Imorgon åker jag till Stockholm och stannar till lördag. Jag ska passa på att gå till templet och annars bara vara och umgås med min familj. Och jag ska krama min pappa så mycket jag bara kan! I söndags när det var fars dag så funderade jag på vad jag kunde ge till pappa, jag var ju inte där så visste att det skulle bli när jag kommer dit imorgon och det jag "gav" till honom var en önskan att han och jag ska gå till templet tillsammans, om han har ork till det. Espen som är fantastisk kommer ta ledigt en dag från jobbet. Vi har tur som har hans familj i närheten och tante Cecilie kommer och passar på torsdag då Espen var tvungen att jobba. Så jag hoppas att Oscar ska sköta sig bra och låter Espen sova bra på natten så han ska orka med dagarna! Men jag är säker på att de kommer få fina och roliga dagar tillsammans, jag tycker det känns lite jobbigt att lämna Oscar för första gången i flera dagar men att få komma hem just nu känns absolut viktigast och väldigt bra!

Nu är Oscar vaken så det blev allt för den här gången. Tack för alla tröstande, fina kommentarer ni skrivit, det värmer!

Kram

Pappa

Jag har inte direkt skrivit regelbundet inne på denna blogg, ofta känner jag att jag inte har något att skriva om. Men det finns något att skriva om, något som är väldigt svårt och tungt att sätta ord på. Min pappa har cancer, i levern. Den där hemska, hänsynslösa sjukdomen som tar så många liv. Han fick det första gången 2008, och då utfördes en lyckad operation. Man tog bort ca 40-50% av levern som sedan växte ut igen och han var cancerfri i nästan exakt två år. Sen kom dagen vi alla bävat för, det var i våras, han hade fått återfall. Denna gång var det lika illa om inte värre men man valde att försöka operera, vilket inte blev en lyckad operation. De kunde inte ta bort någonting av tumören för att den satt så illa till. Istället startades cellgiftbehandling. Och sedan den dagen han blev opererad har vi alla fått höra samma sak om och om igen, det går inte att bota denna cancer som pappa har, man kan prova att hålla den i shack men den är obotlig. Tiden har varit svår att förutse, de sa redan i juni: 3 mån-1, högst 2 år. Men vi har alla haft ett hopp och utövat tro och trott att kanske det kan vara flera år kvar, kanske inte 10 men iallafall några fler än 1-2 år. Idag var en dag som drog ner mitt hopp. Men jag har inte gett upp hoppet det är bara svårare att hålla fast vid det. Behandlingen han fick stoppade upp cancern men pappas kropp blev illa medtagen så för 3 veckor sen beslutades att avsluta behandlingen och ge kroppen vila i 1,5 månad, till mitten av december. Men sen dess har pappa mått dåligt. Han har haft feber och ont. Han har varit inne på sjukhus tror jag 2 gånger. Och idag kom smällen. Han blev inlagd igår och idag fick han svar på prover och ultraljud som tagits. Sen 3 veckor tillbaka har han fått 3 tumörer till i levern. Det är inte klokt! Vi vet inte ännu exakt vad detta kommer innebära men vi har gått in i en ny fas och det verkar ske saker snabbare än vi väntat. Om inte ny behandling sätts igång kommer inte levern klara att fungera länge till. Så därför kör de på med ny behandling redan på torsdag - och vi ber och hoppas att den ska fungera och att pappa inte ska må så extremt dåligt av den. Så idag har det fällts många tårar och Oscar har tittat upp på sin mamma med sina fina hundögon och undrat vad som är fel. Det är först idag jag har "brutit ihop" lite grann... har haft små doser av det tidigare men idag rann bägaren över och då kunde jag inte hålla tårarna borta, men försöker hålla mig stark inför Oscar och även för min och familjens skull. Som jag skrev, jag har inte gett upp hoppet men börjar ändå förstå att det här kan få ett utfall som jag absolut inte önskar och inte helt vet hur jag ska hantera! Men efter att ha skrivit ner lite av min tankar och känslor så känns det bättre och tårarna är torkade för den här gången. Jag hade egentligen inte tänkt skriva så öppet om det här på min blogg men på något vis så kändes det rätt... Det finns något inom mig som hjälper mig och det är min tro på Jesus Kristus och att jag genom min kunskap om hans försoning kan jag känna tröst och det bästa som finns, nämligen frid. Jag känner inte frid hela tiden, långt ifrån, men jag har hela tiden under den här jobbiga tiden fått mina stunder med frid och det har gett mig en fristad och hjälpt mig att kunna jobba vidare med allt som inte stannar upp bara för att pappa är sjuk. Jag vet också innerst inne att det kommer bli bra, på något vis, jag är övertygad om det men man vill ju helst att det ska vara på det sätt som jag önskar, nämligen att jag får ha min pappa kvar och Oscar sin morfar, men ännu en viktig insikt jag kommit fram till är; ske Guds vilja, och be om den friden och kraften som jag och min familj behöver, och inte minst pappa behöver.

Sömn... vad är det?!?

Vi provar en gång till... senaste 2 veckorna har Oscar varit jätte jobbig på nätterna. Han har vaknat hur ofta som helst och när han väl sovit har det varit på en av oss eller att vi bär och vaggar honom. Man blir ju tokig när man inte får sova så idag efter många olika försök på olika metoder så kör vi än en gång lära-sig-somna-själv metoden, dsv vi la honom helt vaken sa god natt och gick ut, och gissa vad som hände då? Jo Oscar somnade utan ett ljud! Jag förstår inte hur det gick till... kan säkert kalla det en engångsföreteelse men ack så skönt det var att ha en så lugn och harmonisk läggning. I helgen slutade jag även att amma honom innan sovdags så nu badar han och sen får han välling i soffan, vi håller kvällsbön och sjunger en sång och så är det god natt och så får han amma igen först på morgonen. Nu hoppas vi att vi får ordning på sovrutinerna en gång för alla, för den här familjen behöver soooooova! För övrigt så ska jag njuuta av att vara lite mer fri (dvs inte behöva lägga Oscar varje kväll) och ha en trevlig kväll utanför hemmet på onsdag OCH på fredag kväll, fantastiskt!

Sjukstuga här hemma!

Usch! Maginfluensa är inte roligt. Det började med älskade Oscar som natt till tisdag blev sjuk och stackars lilla pojken mådde såå dåligt. Så igår var en minst sagt jobbig dag med en sjuk, grinig, slapp pojke. Men mycket mys blev det och det var ju nått positivt mitt i allt elände. Vi skulle ju egentligen flyga till Stockholm igår men det fick vi snabbt boka om, kunde dock inte avboka så resan blev ombokad till fredag. Sen var det min tur idag... usch och fy och blä, maginfluensa är det värsta jag vet! Men det verkar som att jag fick en effektiv variant (har haft 10 förfärliga timmar men nu mår jag lite bättre och har fått i mig lite vätska och några marie kex!) Och precis när jag började känna mig liiiite bättre satte det igång för Espen, så håll er borta från oss smittobärare! Nu hoppas vi att det bara ska framåt och att vi alla ska må bättre/bra imorgon. Jag och Oscar kan inte åka till Stockholm om vi bär med smittrisk, det är alltför riskfyllt för pappa som just nu genomgår cellgifter. Så förhoppnigsvis är det över för vår del och bara att bygga upp krafter till fredag. Nu ska jag krypa ner och förhoppningsvis få en god natts sömn!

Redo att åka till kyrkan

Nu ska vi åka till kyrkan och Oscar är GLAD för det som ni ser! :) Idag är inte farmor och farfar i vår församling så då blir det extra svårt för mig att få med sig nått av mötena (Espen är i biskopsrådet och han ser man inte mycket av på söndagar) men vi kan ju alltid hoppas att Oscar sitter helt tyst och stilla i mitt knä i tre timmar, knappast! ;)

På tisdag flyger vi till Stockholm, jag och Oscar. Vi ska vara där i en vecka och vi längtar! :) Det var på tiden med en liten Sverige dos och inte minst familjen Nilsson dos. Kan ju bara hoppas att flygresan den här gången ska gå bättre än förra mardrömsresan. Men jag tror det ska gå bra! Önskar er en härlig söndag!

Äpple

Häromdagen läste jag i en bok om frukt för Oscar, och så tog jag fram ett äpple, en apelsin och en banan som han fick titta på och hålla i. Äpplet var helt klart favoriten, och jag upprepade vad det heter ett antal gånger och så plötsligt säger Oscar: ä-ble! Det lät precis som han sa just äpple, han härmar mycket just nu så det är kanske möjligt?! (jag ser nu att Oscars body med päron på matchar temat perfekt!)

Just nu är pappa Espen på jobbresa i Stockholm så jag och Oscar leker själva här hemma. Vi skulle ju givetvis väldigt gärna följt med till Stockholm men det blev lite snabbt bestämt alltihop så vi stannade hemma. Men vi åker nog dit i slutet av September för Oscar behöver en dos av mormor och morfar nu! Och jag behöver nog en dos av mamma och pappa också :) Idag fick vi ett svar om hur behandlingen gått för pappa... det har gett lite verkan och fått tumören att stanna upp i detta skede så de fortsätter att behandla vidare fram till december så får vi se hur det ser ut då! Så vi har inte gett upp hoppet!

Nu ska jag ta upp en nyvaken Oscar och mysa med honom!

10 månader gick väldigt fort!

I onsdags var det Oscars 10 månaders dag. Jag kan inte förstå att jag har en 10 månaders bebis, snart en 1 åring, tiden går så väldigt fort. Senaste två veckorna har Oscar somnat på mitt bröst flera gånger och när han är nyvaken vill han mysa med sin mamma och det är underbart! Han älskar att stå och till och med gå lite runt med hjälp av möbler, han är en hejare på att krypa och det går undan, han älskar att krypa in i badrummet och dra ut alla blöjor, salvor och allt annat han kan få tag i, han älskar köket och att dra ut alla lådor och öppna alla skåp och detta medför en något svettig mamma som samtidigt som hon lagar middag försöker förhindra små olyckor (jag vet att man kan sätta säkerhetslås på lådor och skåp, men vi har inte haft verktyg eller tid att sätta upp det men i helgen ska det upp!), han älskar att dansa och att sjunga, han vill ofta leka och skoja och att höra Oscar tjuta av skratt är inte ovanligt och det gör mig lycklig, han och pappa har egentid varje kväll (i stort sett) när Espen läser saga och sen badar Oscar innan det är sovdags. Oscar gillar att amma (vet inte vad som hände, han protesterade ju högt såå länge men jag gav mig inte och som sagt nu är det det bästa han vet) och gör det ofta både på dagen och natten, men vi har en liten plan om att gradvis minska på amningen nu, mera sömn åt familjen är min plan! Oscar har ju också fått sin reflux diagnos och får medicin varje kväll, vi vet inte om det hjälper ännu men vi provar ett litet tag och så tar vi en liten utvärdering. Vi satsar på att han ska växa ur det här. Men trots att han är en del plågad av obehaglig syra så är ju våran pojke stort sett alltid glad (med vissa undantag; blöjbyte, övertrött, tvingas sitta still för länge!) och det är vi såå tacksamma för! Så när jag ser tillbaka på de senaste 10 månaderna gör jag det med ett leende på läpparna och är så tacksam för vår solstråle som nu är en del av vår lilla familj! Mamma och pappa älskar dig Oscar!

Oscar gillar att dansa!

Så fort man sätter igång musik så börjar Oscar att "dansa" eller vad jag ska kalla det. Det är väldigt sött, den här filmen visar iallafall lite av hur det brukar se ut, även om han ofta brukar dansa mycket mer. Annars så är livet med Oscar riktigt härligt just nu! Han är glad och go och har senaste dagarna myst med mamma flera gånger och då är livet heeelt fantastiskt!! Och det verkar som att medicinerna han får kanske hjälper, lite tidigt att säga ännu men har haft några nätter som varit helt okej, så vi är hoppfulla! :)

Helt bedövad i höger sida av ansiktet

Oscar dansar och skrattar med sin pappa här bredvid, hur gulligt som helst! Oscar älskar att dansa, och gör det så fort man sätter på musik. Gulleplutt.

Själv ligger jag i soffan och är bedövad ganska så rejält på höger sida av ansiktet, t o m mitt höger öra är bedövat något jag aldrig upplevt förut. Jag har nämligen dragit ut 2 visdomständer i eftermiddag. Var hos en specialist för den ena satt lite illa till men han var super duktig och effektiv så jag märkte inte så mycket av själva ingreppet men nu ser jag minst sagt ganska rolig ut med mitt sneda ansikte. Kvinnan på apoteket förstod inte vad jag sa och fick hålla sig för skratt för jag ser som sagt ganska rolig ut! Men vad dyrt det är att gå till tandläkaren, nu är jag en fattig kvinna! Men det jämnar kanske ut sig någorlunda med tanke på att matintaget för min del blir soppa ett tag framöver ;)

Att tänka positivt och att känna frid

Kom precis hem från en liten promenad med Ida och Emma. Utanför vår port träffade vi grannen som vi hälsade på. Han är afrikansk och gift med en polsk kvinna och de har en ursöt liten dotter. Espen hade igår nämnt för honom när de pratade att Oscar fått reflux, så han tog upp det och frågade hur det gick. Sen sa han att vi måste tänka positivt, att han kommer växa ur det. Och han har så rätt. Det är viktigt att tänka positivt och hålla hoppet vid liv. Reflux är ju en liten grej jämfört med mycket annat och vi är så tacksamma för att Oscar är såpass frisk som han ändå är, allt är relativt. Så jag är tacksam för grannens uppmuntran till att vara positiva och hoppfulla. Och sen kom vi vidare in på Gud, och han sa att han ber för Oscar. Då tog jag tillfället i akt och berättade att vi går i kyrkan och tror på och ber till Gud. Nu sitter jag här och känner mig glad och tacksam för att jag har en tro på Gud och att det i alla situationer är en tröst och hjälp, en fantastiskt stor gåva. Och att jag kan tillämpa optimism i mitt liv genom detta. I söndags talade en man i kyrkan och berättade om deras son som dog i cancer vid ung ålder, och han berättade vidare om att det givetvis var den största sorgen i deras liv och att det var oerhört tungt att ta sig igenom en sån sak, men så sa han en sak som fastnade hos mig, han sa MEN, under hela den svåra tiden med så mycket sorg och förtvivlan kunde de ändå känna frid. Vilken gåva att kunna frid i en så ofattbart svår tid. Det var verkligen något jag behövde höra just nu när vi i familjen går igenom en svår tid med pappa som är så sjuk. Man kan mitt i sorgen ändå känna frid och det jobbar jag mot att kunna göra i stor så grad som möjligt, jag säger inte att jag hela tiden känner den friden men jag har upplevt den och kommer att uppleva det mer, det är jag övertygad om och det är en stor tröst.

Reflux it is

Då har vi fått en diagnos, Oscar har reflux. Vi har inte fått så mycket information ännu, men han ska få mediciner som ska lindra symptomen men som ej botar sjukdomen. Reflux är alltså en sjukdom då magsyra från magsäcken kommer upp i matstrupen, detta leder givetvis till obehag och är en förklaring på varför Oscar kräks så mycket, kan även förklara varför han sover så dåligt etc. Jag tror att så länge man får mediciner att man kan må ganska bra, tyvärr är det risk att medicinen ger jobbiga biverkningar, nämligen huvudvärk och magont. Men vi får prova och se. Vi ska även gå till en osteopat som vi gjorde när Oscar hade ont i magen som nyfödd. En viss andel växer ur reflux så vi hoppas att vår lilla Oscar ska göra just precis det.

Annars så är vardagen tillbaka. Espen jobbar sen i måndags. Det är lite tomt utan honom här hemma men vardagen är ändå inte så illa. Den här veckan har vi hittills träffat Oscars kompisar Sverre och Emma, träffat min goa vännina Veronica och familj och Oscar har fått lite kvalitetstid med farmor och farfar. Nu är det bara en dag kvar så är det ju helg, tiden går fort.

Annars så är jag imponerad av mina systrar som sprang midnattsloppet i helgen (loppet går mitt i Stockholm city sent på kvällen, 1 mil långt) och även ena systerns man som sprang på under 39 minuter, det är bra gjort minsann. Jag har precis kommit igång med joggandet och efter 5 km är jag helt död. Men jag har satt mig lite mål för hösten med träningen, nu ska det tränas på och joggandet ska jag fortsätta med och inte minst ska jag komma igång med styrkan, min kära svärmor har i veckan gett mig en hel del träningstips så hoppas jag att det ska gå lite lättare och att motivationen ska stanna kvar!

Kommit hem från Stockholm nu... för tredje gången sen jag sist skrev nått på bloggen!

Ja som titeln säger så har det ju varit ett tag sen jag bloggade. Vi har hunnit vara i Stockholm två gånger till sen i april. Vi har nu vår nya mac så det är lite lättare att blogga nu när vi har tillgång till våra nya bilder. Det har hänt hur mycket som helst med Oscar under den senaste månaden. Han har fått två tänder och två till är på väg nu. Han lärde sig att åla i Danmark (vi var där en vecka i slutet av juni tillsammans med två barnfamiljer och det var riktigt trevligt!) sen kom vi till Stockholm i början av juli och då lärde han sig att krypa, sen några dagar senare reste han sig upp och nu går det undan här hemma kan jag meddela! Han går inte ännu men är väldigt ivrig på att komma runt och vill stå nästan hela tiden. Han kan vinka och jag tror nästan han säger pappa ganska medvetet nu, annars är hans mest använda ord Mbapp (vet inte vad det betyder dock;)). Man blir så stolt när han lär sig nya saker och utvecklas, samtidigt som jag vill stanna tiden och bara hålla i min nyfödda bebis igen. Men det är en härlig och aktiv tid just nu! Oscar har verkligen haft det bra hemma hos mormor och morfar nu under juli månad, och det har ju även jag, Espen också men jag tror han tyckte det var skönt att komma hem med. Nu har vi två veckor till lediga tillsammans innan Espens pappaledighet är slut. Det har varit en härlig sommar och det har känts lyxigt att kunna spendera så mycket tid tillsammans. Det blir ovant att komma tillbaka till vardagen igen. En sak jag börjat med den här sommaren är att skriva dagbok, kände att det var viktigt för mig att komma igång med det nu när det är så mycket som händer! Nu bär det av till en baby shower för en tjej i församlingen som ska ha barn när som helst. Konstigt att det gått 9 månader sen man själv var i hennes situation, känns som att det var igår. Hon har så mycket att se fram emot, det mest givande, utvecklande, ödmjukande och härliga jag nånsin gjort är att bli mamma!

Stockholm here we come...

Imorgon åker jag och Oscar till Stockholm igen. Vi ska på bröllop på fredag, så vi åker imorgon och så hem till Oslo igen på måndag. Så ikväll håller jag på med packningen, tycker det är svårt att packa, extra svårt nu när man fått barn... så mycket att tänka på, är orutinerad känner jag. Men med tanke på att vi har två land representerade i vår lilla familj lär ju just resa bli något vi kommer göra en hel del, så kanske jag blir rutinerad en dag!

Nya, eller snarare den uppdaterade mac:en har kommit ut nu så förhoppningsvis har vi en ny dator inom en snar framtid. Kanske blir lite roligare att blogga då och kanske lite roligare att läsa...

Nu är det kvällsbad som gäller här. Oscar hälsar god natt!

kl 04.00...

Då valde Oscar att vakna inatt (jag kallar inte det tidig morgon ens). Jag gav honom mat och så krånglade han lite men somnade, så jag la ner honom och så PLING klarvaken. Och han vägrade somna om. Vid 6 gav jag honom lite mer mat och vaggade och vaggade och så somnade han om en timme åtminstoe men oj vilken trött mamma jag är idag! Hoppas inte det här är hans nya grej... men han fick vaccin igår så kanske det hade med det att göra. Nåja solen skiner och vi får ta det lite lugnt idag helt enkelt.

Våren gör mig lycklig

När jag var liten tyckte jag inte om våren, av någon konstig anledning, jag vet inte ens varför men nu älskar jag våren, det är nog t o m min favorit årstid. Den där känslan av att vakna upp ur en dvala, lika fantastiskt varje år. Jag tror Oscar gillar våren också, igår i bilen satt han och pratade på hans gulliga bebissätt och så kollade jag bak (har en spegel framför hans bilstol så jag ser honom) och då satt han med solen i ögonen, men han var hur nöjd som helst, satt och blunda och pratade och verkade njuta av den stunden i solen! Sen så är det ju ganska så fantastiskt nu när man kan gå ut och gå med vagnen utan snöiga, isiga gator som gjorde att vagnen guppade så mkt att jag trodde Oscar skulle få hjärnskakning, nu är det torra, platta vägar att svischa runt på! :) Ja våren är härlig och nu ska jag faktiskt ta och sätta mig på balkonen och läsa en bok i solskenet medans Oscar sover en liten nap!

Från rygg till mage

Så kom äntligen dagen då han valde att vända på sig, som vi har väntat. ;) I onsdags köpe vi ett nytt babygym till Oscar som var lite större så han förhoppningsvis skulle börja försöka vända sig. Och han började faktiskt genast lägga sig över på sidan och förflytta sig runt i babygymet, och imorse när han låg själv i ca 1 minut hade han vänt på sig. Stolta blev vi allt. Nu lyssnar jag på The Lords Prayer med Andrea Bocelli som sjunger med tabernakelkören. Vackert!

Kusiner är bra att ha!

Oscars nyaste kusin Amanda är en favorit. Han blev alldeles betagen första gången han såg henne. Oscar har sån tur att han har två kusiner väldigt nära i ålder. Ninja som föddes 7 Nov, 1 vecka efter honom och nu 16 Mars föddes Amanda. Idag var vi hemma hos Espens föräldrar och hade lite påskfirande ihop och fick ett kort på de två tillsammans. Han tittar så nyfiket på henne. Snart kommer de springa runt och leka tillsammans. :)

Skärtorsdag och Oscar 5 månader

Igår kom Karolina, Paul och Neo på besök hem till oss. Vi hade det super mysigt. Vi gick långpromenad, lagade traditionell svensk påskmiddag, åt godis förstås och avslutade dagen med att se en film. Oscar och Neo var jätte duktiga och nöjda nästan hela dagen. Jag och Karolina sa flera gånger hur stolta och duktiga vi var över våra fina pojkar och hur härligt det var att äntligen kunna äta en hel middag utan att behöva underhålla våra bebisar stup i kvarten. Oscar somnade bra på kvällen efter sitt kvällsbad och mat och sov sött resten av natten, med nån amning där framåt morgonkvisten. Jag gick hur som helst och la mig med leende på läpparna igår kväll. Jag är så glad att jag har min fina vän Karolina i Oslo, och jag är så glad att Paul och Espen lärt känna varandra och att vi kan umgås som par. Det är verkligen guld värt. Speciellt när man inte har familjen i närheten (min familj åtminstone) så blir vänner extra viktigt och vi har verkligen fina vänner här i Oslo!



Oscar provade även gröt för första gången igår när Neo och hans föräldrar var här. Neo hade provat dagen innan och fick igår dela en smaksportion med Oscar. Gröten verkade omtyckt och jag tror nog han är redo för lite fler smaksportioner nu framöver. Kan inte fatta att min bebis blivit så stor, 5 månader igår!

Det finaste vi har...

Vår son Oscar är det bästa som hänt oss! Speciellt senaste veckan tycker jag att livet med Oscar är ganska så fantastiskt. Nu är det så mycket respons att få, han ler och skrattar massor, han leker och utforskar massor. Han äter så mycket bättre och jag tycker verkligen det är mysigt att kunna amma. Och nu sover han även mycket bättre, även om vi fortfarande inte helt fått ordning på sovrutinerna så har han den här veckan lärt sig att somna mkt lättare på egen hand, ibland blir det mer skrik och ibland mindre, och även nån enstaka gång ingenting. Jag är så stolt över att få vara hans mamma. Det var egentligen bara det jag ville skriva. En sista sak är ett tips till alla småbarnsmammor där ute. Köp en 5-årsdagbok. Jag fick tipset från Johanna Höglund, min syster Charlottas svägerska. Då skriver man nått litet varje dag om vad som händer och vad för nya saker ens barn lärt sig t ex, eller vad man nu vill skriva från dagen som gått. Det är bara plats att skriva några kortfattade meningar, men man får då skrivit ner det viktigaste som hänt just den dagen eller nån tanke man fått etc. Det går snabbt och det är enkelt och man får dokumenterat saker som jag annars aldrig skrivit ner och istället då glömt bort. Så det är mitt tips till er på denna långfredagen!

och han sov till...

kvart i 6, det är ju 9 timmar i sträck! Då åt han och somna om och sov till 8. Espen är ledig den här veckan så nu ska han passa Oscar och jag ska skynda mig iväg till gymet. Och solen strålar ute, ja det här kan bli en riktigt bra dag känner jag! :)

Oscar gör framsteg...

Ikväll somnade han på 30 minuter, det är en halvering av tid. Vi får se hur länge han sover nu, förhoppningsvis till morgonkvisten. :) Känner mig väldigt glad just nu!

"5 minuters metoden"

Igår var dagen med stort D här. Oscar har hittills i sitt liv enbart somnat i mammas och även en och annans trygga arm, antingen ammandes (det har dock bara hans mamma gjort) eller vaggandes, eller ev i bilstol och vagn nån enstaka gång. Nu börjar ju vår lilla pojke bli en större pojke, 5 månader på torsdag, och det har blivit gradvis svårare att få honom att somna. Så vi bestämde oss efter mycket eftertanke och många frågor till folk med erfarenhet för att testa den sk "5 minuters metoden", dvs att man lägger barnet i sin säng och låter det somna själv, givetvis med högljudda klagomål, därför går man in vart 5 minut eller vad man tycker är lämpligt och klappar och säger nu ska du sova, god natt, och så går man ut igen och väntar 5 minuter och går så in igen. Igår provade vi det här för första gången, och tro mig, den här mamman höll på att bryta försöket redan efter en kvart. Som tur var hade vi fina svärmor här som moraliskt stöd och lite vägvisare så hon hjälpte mig att klara av att hålla ut lite till. I exakt 1 timme skrek Oscar, sen somnade han, sov i 10 minuter och så började han skrika igen, men det varade i bara 1 minut. Sen ta i trä sov han till kvart i 5 imorse. Då åt han och somnade fint om och sov i 3 timmar till. Duktiga Oscar! Idag har han sovit i bilen på väg till olika ställen så vi har inte kört metoden dagtid. Men ikväll kör vi samma race en gång till och fortsätter så tills han faktiskt klarar att somna på egen hand utan att skrika. Nu vet vi ju inte hur det går ikväll men tycker att det gick relativt bra första kvällen och jag möttes av en lycklig sprallig pojke imorse trots att jag trodde att han skulle hata mig för resten av sitt liv typ! Så wish us luck. Annars så har vi träffat våra goda vänner Christoffer och Maria idag. Väldigt trevligt, som alltid. Imorgon är planen en liten tur till Sverige för att köpa mat, "harrytur" som norrmän kallar det.

Sjuk för första gången

Igår lämnade vi Sverige och åkte hemåt till Oslo igen. Vi har verkligen haft det helt underbart! Det gör lite ont i hjärtat varje gång man måste lämna. På hemvägen blev Oscar sjuk. Vi stannade för att han skulle få mat och han blev hur ledsen som helst och bara grät och grät och då märkte jag att han var varm. Så jag fick i honom liite mat och så körde vi vidare och han bara sov och sov mest hela tiden, sen när vi gjorde vårt andra-sista stopp så var han helt genomsvettig fast han bara satt i body och byxor utan filtar eller nånting över sig, vi andra hade kofta eller jacka på. Och han ville fortfarande inte ha särskilt mkt mat. Sen sov han vidare när vi åkte sista biten hem. Väl hemma så packade vi upp lite snabbt och gjorde Oscar klar för natten och tog tempen, och han hade feber. Och i natt har han varit super täppt i näsan och legat och hostat och haft det jätte jobbigt. Och imorse var febern ännu högre och näsan ännu mer täppt och ögonen är alldeles röda och rinnande. Han orkar knappt hålla ögonen öppna. Det gör ont i mig när han har det så jobbigt. Nu sover han i sin säng och jag hoppas han ska sova bort allt det jobbiga så han kan bli frisk och glad igen! :) Vi skulle egentligen åka och hälsa på Oscars lilla kusin Amanda i eftermiddag, hon föddes förra veckan, men det får vi vänta med till han blivit frisk!

Dagen idag: skratt, röstutforskning, bajsattack och söt liten bebistjej på besök

Oscars nya grej är att skrika hela tiden. Alltså han gråter eller gnäller inte men han har kommit underfund med att han har en röst och skriker så högt han bara kan och njuter varje sekund då han lyssnar till sin vackra stämma. Det är ganska gulligt men också lite jobbigt för öronen men det gör ingenting. Kul med alla nya grejer han lär sig. Imorse skrattade han riktigt mycket. Han har skrattat länge men inte så super långa skratt (mkt för att han avbryts av att han börjar hicka) men imorse skrattade han verkligen hur mycket och hur gulligt som helst! Det gör att hans mamma smälter av lycka! Snart kommer pappa Espen hit och vi längtar ihjäl oss. Jag tror att Oscar kommer bli väldigt glad för att se sin pappa, nu var det ju mer än två veckor sen sist. Jag kommer också bli glad såklart :) En annan sak är att Oscar har börjat bajsa ca 3-4 gånger om dagen... haha det är ingenting som kan kallas rutin med vår lilla pojke, tycker att allt förändras hela tiden! Men en sak som är konstant är att han är superdupergullig! :) Idag träffade jag för övrigt Lisbet Jensen och hennes lilla dotter som är så söt och så liten. Det var trevligt att ha lite besök och att se på en liten plutt, kommer inte ihåg att Oscar nånsin varit så liten, men det har han ju.

Att promenera överallt är toppen

En sak jag gjort mycket sen jag kom till Sthlm är att promenera. Här i Haninge kommer man ju överallt genom att gå. Det älskar jag! Idag gick jag till Maxi och köpte äpplen och sen jag gick jag hem igen och solen sken och Oscar sov en låååång stund så allt var frid och fröjd, och inte minst så fick jag gratis motion! Fick precis telefon samtal från Espen som landat i soliga Madrid. Han ska vara där på jobbresa till torsdag sen kommer han direkt hit till Sthlm och det är jag såå glad för. Saknar min man och Oscar saknar sin pappa. Tänkte lägga in några bilder också, en från när Oscar var nyfödd och en från häromdagen - han har blivit en stor grabb!

Tur att det är sol ute!

Idag är jag seg. Natten var inte den bästa. Och när O:s pappa inte är här så får ju mamma ta precis alla uppvaknanden på natten, även de sjuttioelvatusen som var i natt då han inte var hungrig utan bara inte vill sova...! Nåja solen skiner och det är en ny dag. Snart kommer Charlotta och hennes små söta prinsessor på lunch. Så dagen blir nog bra ändå. Den här veckan ska vi passa på att träffa lite folk och gå massa promenader har vi tänkt! Hoppas O är med på mina planer! ;)

Mysigt i Stockholm

Jag och Oscar myser massor här hos mamma och pappa i Stockholm med alla hans mostrar och kusiner. Huset har kryllat av barn och vuxna de senaste dagarna och det är bara såå härligt. Oscar verkar gilla uppmärksamheten och alla goa famnar han slussas runt till. Resan hit var en erfarenhet jag helst vill glömma. Ingenting gick som vi hade planerat och jag var alldeles svettig och gråtfärdig när jag landade på svensk mark. Vi höll på att missa flyget, det visade sig att det gick tidigare än vad vi fått information om, det var mega lång kö i säkerhetskontrollen och ja allting tar mycket längre tid än man tror när man har barn. När jag och Oscar precis kommit igenom säkerhetskontrollen hör jag plötsligt "Alexandra Dalby, gate closing, Alexandra Dalby kom till gate 34, Alexandra Dalby, sista utrop gate closing" om och om igen och jag kutade som en galning för att komma till gate 34 som låg gömd bakom ett cafe med en Oscar flängandes runtomkring i sin bärsele. Så kommer jag fram till gate 34 och möts av en ARG anställd som skäller ut mig lite grann och säger att han inte borde släppa in mig på flyget för egentligen har de stängt gaten men så säger han surt, spring in på flyget med dig. Där möts jag av en sur flygvärdinna som uppgivet frågar, har du flugit med spädbarn förut? Varpå jag svarar, nej, och hon går med en liten suck och letar upp ett bälte till Oscar och förklarar lite snabbt hur allt fungerar när man flyger med ett spädbarn. Sen lyfter vi, jag är super stressad och nära att börja gråta och så vill inte Oscar amma och börjar bli lite otålig så jag får kämpa en del med honom, men han gallskrek iallafall inte när vi lyfte och de första 10 minuterna i luften, sen börjar ju typ landningen och då blev Oscar ARG. Han gallskrek i ca 20 minuter. Väl nere på land så fick jag ingen hjälp att lassa av vagn, bilstol och resväska från bandet utan fick bära upp det själv med Oscar i famnen. Tur nog så kom det en tjej och hjälpte mig att dra av plasten på vagnen och montera ihop den. Tur att det finns några hjälpsamma, trevliga människor! Så jag hade inte världens bästa erfarenhet med att flyga med spädbarn. Men väljer att skratta åt det såhär i efterhand, bättre lycka nästa gång. Nu är vi iallafall här och jag njuter. Vi har bakat bullar och gått promenader, jag har varit och handlat på Ica Maxi (kanske en av de saker jag faktiskt saknar mest i Norge). Nu ska jag och Oscar ut i solen och promenera!!

Veckorna går fort, nu är det lördag igen!

Idag vaknade vi till en minst sagt snöfylld lördag, det vräker ner! Efter förra lördagens skidtur i snöstorm satte jag stopp för att upprepa detsamma idag också. Stackars Espen, men jag har i år iallafall satt nytt rekord med hur många ggr jag följt med på skidåkningen, ligger väl på 5 turer redan, ganska bra för att vara mig. Men när det är snöstorm säger jag nej tack! Vi får hitta på nått annat kul ihop. Oscar har förresten sovit jätte bra i natt, i 8,5 timme i sträck. Amingarna har vi inte heller helt gett upp, det går lite bättre, vågar jag säga det högt? Blir väl 1-2 flaskor med utpumpad mjölk om dagen ändå. Tack för råd och stöttande ord. Så hoppas jag att det ska bra framöver också. Annars så ser jag och Oscar fram emot att resa till Stockholm på onsdag. Vi ska vara där i 2,5 vecka. Vi kommer sakna Espen massor, men den sista veckan vi är i Stockholm ska han ändå vara i Madrid så då är det ju trevligare för oss att vara hemma hos mamma och pappa än att sitta själva i vår lilla lägenhet i Oslo. Vi ska flyga, någon som har bra tips att ge? Det är ju ingen lång flygtur direkt men ändå ganska många moment med bebis, vagn, bilstol, packning. Nu ska jag starta dagen och fixa lite frukost och sen ta tag i lite tvätt projekt och annat smått och gott. Önskar jag kunde lägga in en bild på två söta killar som ligger på golvet här och leker. Men vi väntar på fortf på ny dator innan fler bilder kan läggas upp. Ha en härlig lördag!

Amningstopp... forts

Så när man bestämt sig för att sluta amma, ja efter söndagens skrikkalas och lång tids kamp, så börjar grabben plöstligt vilja amma nattetid. Vilket i sin tur ledde till att han också ville amma på morgonen/förmiddagen, så den här veckan har det varit amning natt-morgon-förmiddag och till och med eftermiddag nån enstaka dag, och så flaska med utpumpad mjölk 1-3 ggr eftermiddag-kväll. Jag är så glad att jag inte behövt sluta helt ännu iallafall. Men som idag kl 13 var det totalvägran igen, så vem vet hur länge det varar, jag är iallafall glad för alla gånger det går, och fortsätter pumpa till de gånger det inte går. Men en sak är säker och det är att jag tycker om att amma, och njuter av den lilla stunden med min son, de gånger det funkar, så mitt hopp är fortfarande att det här ska ge sig helt så jag kan fullamma! Sen så vägde jag Oscar igår, och då var viktuppgången tillbaka till normalt. Han hade gått upp 150 g på en vecka. Så nu väger vår lilla pojk 6400 g. Annars så ser jag fram emot en helg tillsammans hela familjen. Imorgon står det längdskidor på Espens önskelista. Vi får se om jag och Oscar håller med, måste ju tajmas med matningar och så.

Amningsstopp? :(

Ni tycker kanske att jag är negativ i mina inlägg. Men på sistone har det varit lite kämpigt här i huset. Min goklump vill inte amma alls längre. Eller det har varit en kamp länge. Jag har nog hållt på i 2 månader nu och haft boxningsfight nästan varje gång Oscar ska äta. Han vill helt enkelt inte, han blir ARG, tar händerna och trycker bort, börjar sprattla i hela kroppen och börjar gallskrika! Jag har ändå pushat honom in i det sista, och så har han fått flaska nån enstaka gång då han verkligen inte ätit nånting. Den enda tekniken som funkat för att få i honom maten har varit att lura honom. Först ge honom napp, så han börjar suga, sen ta ut nappen ruskigt snabbt och lika snabbt lägga honom till bröstet, så suger han tag en liten stund, oftast typ bara 20 sek (ibland inget alls), så får man göra om hela processen, nån enstaka gång har han kanske ätit i 5 minuter i sträck! Vilken lycka!! :) Men när han kommer på vad det är han håller på med, "AMMAR, nej usch, det tycker jag ju inte om"så släpper han och blir ARG, men så sätter man in nappen och gör om processen. Det här har varit extremt jobbigt, frustrerande och tidkrävande men jag har verkligen inte velat sluta amma så jag har bara kämpat på, men de senaste dagarna har han typ totalvägrat och det har blivit mycket värre och mycket svårare att få i honom nån mat. Idag i kyrkan skrek han till han nästan tuppade av och tappade andan typ 5 gånger på några få minuter. Då kände jag att nu får det vara nog. Det här funkar helt enkelt inte och jag har gråtit hela dagen!! Jag känner mig som en kass mamma/kvinna som inte klarar att amma sitt barn. Men samtidigt så kan jag ju inte tvinga min son till nått han hatar. Och inte blir det en mysig stund nära sin mamma när jag håller fast honom och tvingar i honom mat. Och tro mig, jag har provat ALLT för att försöka få amningen att fungera bättre. Fast jag tar emot alla goda råd jag kan få, kanske det är nått jag inte provat ännu, kanske jag kan få det att fungera? Hur som helst så har jag idag börjat ge flaska. Jag pumpar än så länge för att hålla produktionen igång. Jag provar det här nu. För mat måste han ju få, men fy vad tungt det känns.

Mamma för första gången

Ja jag är verkligen en mamma för första gången, överanalyserar säkert allt och oroar mig säkert alldeles för mycket. Det ligger tyvärr lite i min natur. Aja. Amningen är ingen hit fortfarande, men vi kämpar vidare. Hoppas verkligen att det ska ge med sig och att Oscar ska ta tag och vara nöjd och glad under amningarna. Vill ju så gärna fortsätta amma. Bajsa gör han typ 1 gång i veckan och det är nog så han fungerar. Men han blir lite plågad av det mot slutet och det gör framförallt inte amningarna lättare men vi får massera lilla magen och bada varma bad och se om det går lättare. Annars så har jag idag varit och vägt honom på helsestasjon (bvc) och för första gången upplevt att han inte gått upp särskilt bra i vikt. Han har verkligen legat bra till på kurvan och gått upp ca 250 g i veckan i genomsnitt sen han föddes (ännu mer första tiden i hans liv). Men nu på 1,5 vecka hade han bara gått upp 95 g, och självklart blir den här nyblivna mamman då orolig igen. Men jag ska avvakta och se hur viktuppgången blir den kommande veckan. Det hör till saken att han kräks ofantligt mycket vår lillpojk, men eftersom han gått upp så bra så har man inte vidtagit några åtgärder. Så tar upp ämnet igen om en vecka, hoppas bara att jag ska klara att skippa oron fram till dess, men det vet jag att jag nog inte kommer göra. Men trots att det är saker som inte funkar så bra är jag glad och njuter av att vara hemma med Oscar. Hans leenden och skratt får mig verkligen att smälta.

Lite funderingar om bajs och amning

Ja det var kanske en konstig titel på det här inlägget med det är just det jag har lite funderingar kring. Oscar bajsade idag, fyra dagar sen sist. Fick tipset att ta tempen på honom, att det kunde lätta på trycket. Det hjälpte. Jag behövde faktiskt ta tempen på honom, han har verkat lite slapp på sistone. Han hade 37,8 grader mitt på dagen. Är det feber? Jag har läst nånstans att över 37,5 på morgonen, och över 38 grader på kvällen är feber. Vad är det då som gäller mitt på dagen? Aja. Får kolla tempen igen ikväll. Men det jobbiga är att han just inte bajsar särskilt ofta numera. Det går gärna 3-4 dagar emellan. Vet att det också är normalt men han verkar inte så nöjd efter 2 dagar utan att ha bajsat. Ska man hjälpa de på traven? Och det leder oss lite in på amning. Oscar är nästintill OMÖJLIG att amma. Det blir värre när han inte bajsat på några dagar. Jag får typ ställa mig på huvudet ibland får att få honom att äta, så känns det iallafall. Nu på sistone har jag legat ner i sängen och det har funkat ok. Inte bra, men bättre än vanligt. Han blir super frustrerad och vill helst suga på nappen istället. Fast han är hungrig. Är rädd att han egentligen föredrar flaska, han får flaska kanske högst 1 gång i veckan, eller varannan vecka om jag är och tränar eller så och inte hunnit amma precis innan jag åker. Hoppas inte det har förstört för amningen. Men det är inte alltid flaskan går hem heller när han är frustrerad och inte vill äta. Någon som har några super tips att ge mig! Jag börjar bli ganska desperat. Snart kanske jag till och med ger upp, fast jag vill verkligen inte det, men det är så JOBBIGT att kämpa varje gång han ska äta. Ja det var lite tankar om bajs och amning. Snart kommer Espen hem och då är det helg (skönt!) och jag skulle mer än gärna överlåta mina bröst åt honom så han kunde ta amningsbiten över helgen! Det vore nått det!

Neo, Oscar och goda cookies :)

Igår kväll hängde jag och Oscar med Karolina och Neo när deras pappor var på möten hela kvällen. Vi har saknat de massor. De har varit på besök i Stockholm hela förra veckan. Jag är så glad att Karolina bor här i Oslo, hon är en fantastisk vän! Det är ganska otroligt att vi hamnade här båda två, vad är oddsen att båda hittar en norrman, gifter sig och flyttar till Oslo, får barn nästan precis samtidigt. Man skulle ju kunna tro att vi planerat det här noggrant. Igår bakade vi chocolate chip cookies, gosade med två söta pojkar, och sprang och torkade upp kräk lite här och var, iallfall jag, Oscar kräks hela tiden och han har en tendens att kräka ner Karolina och Pauls soffa bland annat. Sorry! Annars så bara snöar och snöar det här. Jag längtar faktiskt efter våren nu. Vill ha torra vägar att köra vagnen på. Är ju nästan omöjligt att dra vagnen i det här vädret. Men Espen är glad och nöjd, då kan han åka längdskidor, något han till och med nästan lyckats omvända mig till. Fast jag glömmer mellan varje gång vi åker att jag tycker om det, så han får tjata och jag ojar mig helt till vi står i spåren och jag kommer på att det här var ju faktiskt ganska kul! Förresten så har vi massor med bilder på Oscar men det är inte plats att ladda upp fler bilder på vår dator (som inom en ganska snar framtid ska bytas ut) så jag har inte så mkt att ebjuda ännu, men bilder kommer såsmåningom. Nu ska dagen startas här. Tror vi får ge oss ut i snöovädret en liten vända åtminstone.

Att bli stucken var inge kul

Idag fick Oscar sin 3 månaders vaccin, ett stick i varje lår. Nej det tyckte han inte alls om. Och inte jag heller. Han såg verkligen frågande ut och undrade vem som kunde vara så elak och göra honom så illa. Men som tur är så glömmer de snabbt. Nu verkar allt bra och han ligger och sover sött. Vi får bara hoppas att vi slipper febern! Flera jag känner säger att barnen inte reagerat, hoppas att Oscar är en av de. I natt hade vi den första natten med lite nattvak, Oscar har varit lite täppt i näsan sista dagarna, men allt verkade gå ganska bra ändå, dvs han ammade i 22 tiden på kvällen, somnade och så la jag honom vid 22.30 och han sov så sött. Men så vaknade han plötsligt vid 00.30 (det hör till historien att vi haft väldigt bra sovrutiner sista 1,5 månaden, Oscar har lagt sig i 22-23 tiden och sovit mellan 8-9 timmar per natt, ibland mer, dvs INGA nattamningar överhuvudtaget) så jag blev lite överraskad när han vaknade så snabbt, men stackarn var ju alldeles täppt i näsan, han sov när jag höll honom på bröstet, men så fort jag la ner honom vaknade han för att han fick svårt att andas. Så jag gav honom lite mer mat för att trösta, och saltlösning i näsan för att lätta täpptheten och så sov han i mina armar, kl blev väl 2... 1,5 timme uppe, sen kunde jag lägga ner honom faktiskt, vi byggde upp med böcker under sängbenen vid huvudet. Och då sov han vidare, men jag däremot kunde inte sova, jag låg bara och lyssnade på om han kunde andas. Så nu vill vi verkligen inte ha feber i natt. Men jag klagar inte, jag har verkligen varit välsignad med att han sovit så bra så länge, så en natt med typ ingen sömn är ju ok, men hoppas ändå att det inte ska upprepas, för sömn är guld värt!

Äntligen kommit igång med träningen

Igår körde jag ett corebar pass för första gången efter att Oscar föddes. Jag körde det 1-2 ggr i veckan innan jag blev gravid och första halvdelen av graviditeten, och oj vad jag saknat det. Det är en så härlig känsla när man sätter sig i bilen efter ett hårt träningspass och kör hem och tar en dusch och sen njuter av kvällen! Är glad att jag äntligen kommit igång med träningen igen. Och i onsdags så provade jag barnpass på gymet också, Oscar hanterade bra, så nu kan jag även träna dagtid. Nu ska vi ut på en liten promenad till ett köpcenter i närheten. Vi är glada att det är helg igen, fast Espen ska bort ikväll. Men jag och Oscar får ha det mysigt ändå. God helg till er alla! (om det är nån som läser vår blogg!)

Oscar Elias Dalby

Tiden har verkligen sprungit ifrån oss. Nu är det väl snart ett år sen vi skrev nått på våran blogg. Men mycket har hänt sen sist. Vi hade en fantastisk sommar med en efterlängtad resa till USA. Som vi nu har massa fina minnen från. Borde lägga upp lite bilder från den resan här. Det ska bli nån gång här framöver. Efter USA resan var det tillbaka till vardagen och förberedelserna till att vår lilla bebis skulle komma. Magen växte och växte. Allt det känns så avlägset nu när vår älskling - Oscar Elias Dalby kommit till oss. Första tiden med Oscar var allt annat än man förväntat. Jag hade nog en lite naiv bild av hur det skulle vara att bli mamma för första gången. Sen så gjordes inte saken lättare av att Oscar hade ont i sin lilla mage. Det tog 6 veckor, och de veckorna är som en dimma jag knappt kommer ihåg, ingen sömn, konstant bärande, ammande, oro, många tårar, samtidigt som man var fylld av en oerhörd lycka och kärlek för det här lilla barnet som krävde all ens uppmärksamhet. Efter 6 veckor började saker plötsligt vända, Oscar sov mer, vi lärde känna varandra och lärde oss att läsa av Oscar och vad det var han egentligen försökte säga. Sen kom julen och vi åkte hem till Sverige för att fira med min familj. Och vi fick den bästa julklappen. Natten till julafton sov Oscar för första gången 7 timmar i sträck och det blev senare till 8 och även 9 timmar vissa nätter. Vilken lycka! Nu är vi tillbaka i vardagen. Espen jobbar, jag och Oscar försöker få rutinerna på plats, och vi myser massor. Åh vad jag älskar att vara mamma till min fina Oscar. Han ger oss massa fina leenden och "pratar" massor och växer dag för dag. Jag är glad att jag är kvinna och att jag har förmånen att vara hemma med vår son. Det är krävande stundtals men det ger ju så oerhört mycket. Nu ligger han och sover på vår säng och när jag ser på honom fylls jag av en så stor kärlek att det inte går att beskriva med ord.