Oscar gillar att dansa!

Så fort man sätter igång musik så börjar Oscar att "dansa" eller vad jag ska kalla det. Det är väldigt sött, den här filmen visar iallafall lite av hur det brukar se ut, även om han ofta brukar dansa mycket mer. Annars så är livet med Oscar riktigt härligt just nu! Han är glad och go och har senaste dagarna myst med mamma flera gånger och då är livet heeelt fantastiskt!! Och det verkar som att medicinerna han får kanske hjälper, lite tidigt att säga ännu men har haft några nätter som varit helt okej, så vi är hoppfulla! :)

Helt bedövad i höger sida av ansiktet

Oscar dansar och skrattar med sin pappa här bredvid, hur gulligt som helst! Oscar älskar att dansa, och gör det så fort man sätter på musik. Gulleplutt.

Själv ligger jag i soffan och är bedövad ganska så rejält på höger sida av ansiktet, t o m mitt höger öra är bedövat något jag aldrig upplevt förut. Jag har nämligen dragit ut 2 visdomständer i eftermiddag. Var hos en specialist för den ena satt lite illa till men han var super duktig och effektiv så jag märkte inte så mycket av själva ingreppet men nu ser jag minst sagt ganska rolig ut med mitt sneda ansikte. Kvinnan på apoteket förstod inte vad jag sa och fick hålla sig för skratt för jag ser som sagt ganska rolig ut! Men vad dyrt det är att gå till tandläkaren, nu är jag en fattig kvinna! Men det jämnar kanske ut sig någorlunda med tanke på att matintaget för min del blir soppa ett tag framöver ;)

Att tänka positivt och att känna frid

Kom precis hem från en liten promenad med Ida och Emma. Utanför vår port träffade vi grannen som vi hälsade på. Han är afrikansk och gift med en polsk kvinna och de har en ursöt liten dotter. Espen hade igår nämnt för honom när de pratade att Oscar fått reflux, så han tog upp det och frågade hur det gick. Sen sa han att vi måste tänka positivt, att han kommer växa ur det. Och han har så rätt. Det är viktigt att tänka positivt och hålla hoppet vid liv. Reflux är ju en liten grej jämfört med mycket annat och vi är så tacksamma för att Oscar är såpass frisk som han ändå är, allt är relativt. Så jag är tacksam för grannens uppmuntran till att vara positiva och hoppfulla. Och sen kom vi vidare in på Gud, och han sa att han ber för Oscar. Då tog jag tillfället i akt och berättade att vi går i kyrkan och tror på och ber till Gud. Nu sitter jag här och känner mig glad och tacksam för att jag har en tro på Gud och att det i alla situationer är en tröst och hjälp, en fantastiskt stor gåva. Och att jag kan tillämpa optimism i mitt liv genom detta. I söndags talade en man i kyrkan och berättade om deras son som dog i cancer vid ung ålder, och han berättade vidare om att det givetvis var den största sorgen i deras liv och att det var oerhört tungt att ta sig igenom en sån sak, men så sa han en sak som fastnade hos mig, han sa MEN, under hela den svåra tiden med så mycket sorg och förtvivlan kunde de ändå känna frid. Vilken gåva att kunna frid i en så ofattbart svår tid. Det var verkligen något jag behövde höra just nu när vi i familjen går igenom en svår tid med pappa som är så sjuk. Man kan mitt i sorgen ändå känna frid och det jobbar jag mot att kunna göra i stor så grad som möjligt, jag säger inte att jag hela tiden känner den friden men jag har upplevt den och kommer att uppleva det mer, det är jag övertygad om och det är en stor tröst.

Reflux it is

Då har vi fått en diagnos, Oscar har reflux. Vi har inte fått så mycket information ännu, men han ska få mediciner som ska lindra symptomen men som ej botar sjukdomen. Reflux är alltså en sjukdom då magsyra från magsäcken kommer upp i matstrupen, detta leder givetvis till obehag och är en förklaring på varför Oscar kräks så mycket, kan även förklara varför han sover så dåligt etc. Jag tror att så länge man får mediciner att man kan må ganska bra, tyvärr är det risk att medicinen ger jobbiga biverkningar, nämligen huvudvärk och magont. Men vi får prova och se. Vi ska även gå till en osteopat som vi gjorde när Oscar hade ont i magen som nyfödd. En viss andel växer ur reflux så vi hoppas att vår lilla Oscar ska göra just precis det.

Annars så är vardagen tillbaka. Espen jobbar sen i måndags. Det är lite tomt utan honom här hemma men vardagen är ändå inte så illa. Den här veckan har vi hittills träffat Oscars kompisar Sverre och Emma, träffat min goa vännina Veronica och familj och Oscar har fått lite kvalitetstid med farmor och farfar. Nu är det bara en dag kvar så är det ju helg, tiden går fort.

Annars så är jag imponerad av mina systrar som sprang midnattsloppet i helgen (loppet går mitt i Stockholm city sent på kvällen, 1 mil långt) och även ena systerns man som sprang på under 39 minuter, det är bra gjort minsann. Jag har precis kommit igång med joggandet och efter 5 km är jag helt död. Men jag har satt mig lite mål för hösten med träningen, nu ska det tränas på och joggandet ska jag fortsätta med och inte minst ska jag komma igång med styrkan, min kära svärmor har i veckan gett mig en hel del träningstips så hoppas jag att det ska gå lite lättare och att motivationen ska stanna kvar!