Att tänka positivt och att känna frid

Kom precis hem från en liten promenad med Ida och Emma. Utanför vår port träffade vi grannen som vi hälsade på. Han är afrikansk och gift med en polsk kvinna och de har en ursöt liten dotter. Espen hade igår nämnt för honom när de pratade att Oscar fått reflux, så han tog upp det och frågade hur det gick. Sen sa han att vi måste tänka positivt, att han kommer växa ur det. Och han har så rätt. Det är viktigt att tänka positivt och hålla hoppet vid liv. Reflux är ju en liten grej jämfört med mycket annat och vi är så tacksamma för att Oscar är såpass frisk som han ändå är, allt är relativt. Så jag är tacksam för grannens uppmuntran till att vara positiva och hoppfulla. Och sen kom vi vidare in på Gud, och han sa att han ber för Oscar. Då tog jag tillfället i akt och berättade att vi går i kyrkan och tror på och ber till Gud. Nu sitter jag här och känner mig glad och tacksam för att jag har en tro på Gud och att det i alla situationer är en tröst och hjälp, en fantastiskt stor gåva. Och att jag kan tillämpa optimism i mitt liv genom detta. I söndags talade en man i kyrkan och berättade om deras son som dog i cancer vid ung ålder, och han berättade vidare om att det givetvis var den största sorgen i deras liv och att det var oerhört tungt att ta sig igenom en sån sak, men så sa han en sak som fastnade hos mig, han sa MEN, under hela den svåra tiden med så mycket sorg och förtvivlan kunde de ändå känna frid. Vilken gåva att kunna frid i en så ofattbart svår tid. Det var verkligen något jag behövde höra just nu när vi i familjen går igenom en svår tid med pappa som är så sjuk. Man kan mitt i sorgen ändå känna frid och det jobbar jag mot att kunna göra i stor så grad som möjligt, jag säger inte att jag hela tiden känner den friden men jag har upplevt den och kommer att uppleva det mer, det är jag övertygad om och det är en stor tröst.