Nya tider

Tack för tipsen Sofia och Anna Linda!! Espen blev bättre under helgen, och kunde börja på sitt nya jobb i måndags. Så det verkade gå över av sig själv denna gång. Nu vet jag åtminstone att vissa sjukgymnaster har koll på denna diagnos!

Så nu har Espen bytt jobb. Han har lämnat IBM efter 4 år, och har nu börjat på Accenture och börjat på något helt nytt. Han är numera konsult. Det kommer bli en annorlunda vardag för oss. Mycket mera jobb på Espen, och kanske även projekt i andra städer i perioder. Men det här är verkligen något Espen vill göra, och jag är så glad för hans skull, att han fått ett jobb som han brinner för!

Det är mycket nytt som händer i vår familj nu. Espens nya jobb, vi har sålt vår lägenhet, vi har köpt en ny lägenhet, vi ska måla och fixa lite i nya lägenheten under maj månad och flytta in mot slutet av månaden. Så tiden framöver kommer absolut inte vara lugn. Det är så skönt att vi ska bo i en större lägenhet inom kort. Oscar ska få eget sovrum och det längtar jag till. Kanske han äntligen sover genom nätterna då!

Men innan flytt och allt vad det innebär så ser jag fram emot att komma hem och fira påsk med familjen i Stockholm. Magdalena och Pertti köpte igår ett radhus i Vendelsö, dvs väldigt nära mamma. Jätte kul! Så nu har mamma två döttrar inom 5 minuters avstånd (med bil), sen tror jag att Anna-Maria flyttar i sommar hon med, så då har hon ju faktiskt 3 nära, det känns skönt! Önskar ofta att jag kunde vara närmare också. Men nu har hon iallafall många runt sig!

Annars så rullar vardagen på. Jag vaknar fortfarande upp vissa morgnar och känner den där olustkänslan, känns som att man drömt men sen inser att det faktiskt inte var en dröm. Jag tänker ofta på hur jag och pappa brukade dansa och skratta tillsammans. Vi hade vår egna tok-dans, som bara han och jag kunde. Pappa kunde få mig att skratta och bli glad på ett alldeles speciellt sätt. Men trots att det är väldigt jobbigt, så fungerar vardagen på något sätt ändå. Livet går vidare vare sig man vill eller inte.

Inte världens bästa dag

Stackars Espen blev sjuk idag. Vid lunch tid fick han plötsligt mega yrsel, han behövde lägga sig ner med en gång. Försökte han ändra position fick han ännu mer yrsel och mådde jätte illa, och så spydde han också om han rörde sig. Ikväll kom hans föräldrar och tog med honom till akuten, för han mådde då ännu värre. Väl på sjukhuset så hade de inga direkta svar, men de misstänker nått som kallas "krystall-sjukan" på norska iallafall. Det har med balansen att göra. Han fick åka hem med mediciner mot yrsel och illamående. Det är inte så mkt man kan göra åt situationen, men finns visst nån speciell vridning man ska göra med huvudet som kan hjälpa, men det kunde inte läkaren de var hos ikväll. Han ska till en läkare på måndag igen. Men problemet är att han börjar sitt nya jobb på måndag, så ni som läser får gärna be en liten bön för att han ska bli frisk under helgen så att han faktiskt kan gå till jobbet på måndag. Espen sover hos sina föräldrar i natt, för att få vila ut ordentligt. Och givetvis väljer att Oscar att krångla just den kvällen som man är själv... han hade skrik-kalas men somnade till slut. Håller tummarna att han sover genom natten nu! Nu ska jag iallafall rätt i säng. God natt!

Pappas favoritpsalm

Idag har jag varit hemma med Oscar som är sjuk. Lyssnat på pappas favoritpsalm om och om igen. Den sjöngs på hans begravning och det var så vackert! Har även tittat på en del bilder från i julas då hela familjen var samlad. Finns många fina bilder på min fina pappa. Saknar honom så mycket.

http://open.spotify.com/track/1Atcy58UeUc1H8qE56QvYQ

Hoppas linken fungerar så ni kan njuta av denna vackra psalm! Det är bara musik utan sång.

Älskade pappa - du fattas mig

Igår kväll tog min älskade pappa sina sista andetag. Hela familjen var samlad. Det känns som en stor välsignelse att det gick till på det sätt det gjorde. Vi var alla beredda på att han kunde gå när inte alla var där men nu blev det så fint. Han kämpade helt till slutet. Nu har han frid och slipper alla smärtor och kval han har gått igenom. Men saknaden och sorgen är så enorm och tomheten ekar. Vi hade en lugn, sorglig och andlig kväll samlade vid hans sida och vi fick ta farväl. Jag vet att han har det härligt där han är nu, jag vet att han har ett arbete att utföra där och jag vet att han har många kära som han återigen fått träffa, jag vet att vi kommer få träffas igen och jag längtar så till den dagen då jag får krama om min pappa igen.

Tills vi ses igen, min så högt älskade och saknade pappa.

En helg i Stockholm

Förra helgen var jag hemma i Stockholm. Bara jag. Jag fick åka med våra snälla vänner Maria och Christoffer. Det var en trevlig resa! Och helgen hemma var bra. På lördagseftermiddagen var alla vi systrar ute och åt middag tillsammans på ett mysigt créperi på söder - 4 knop. Vi satt där länge och åt god mat och pratade massor. Det var verkligen en fin stund med alla mina underbara systrar. Vilken tur jag har som har så smarta, vackra och omtänksamma systrar, och vilka exempel de är för mig. (Min bror betyder också mycket för mig, men det får jag skriva om nån annan gång). Det var speciellt kul att träffa Magdalena som blev mamma den 8 februari. Allt har gått bra och nu har hela familjen fått komma hem till och med. Det var lite problem med Magdas blodtryck i ca 1,5 vecka efter förlossningen men nu ser det ut att ha stabiliserats och hon är en så fin och duktig mamma. Igår fick jag se lille pojken "live" för första gången, det var på skype. Han var så underbart söt och liten.

Det var också bra att komma hem till mamma och pappa. Pappa mår inte bra, och det är tungt att se. Man känner sig så hjälplös. Vill inte att pappa ska behöva må så dåligt. Glad att jag kunde krama om honom och hålla hans hand lite grann iallafall, skulle gärna göra så dygnet runt.

Han håller mig i handen

Såg en vän skriva på facebook att hon blir så glad av söndagar och att det är så härligt med ett break från vardagen och att faktiskt ha en lugn dag ägnad åt mer lugna och andliga aktiviteter, en bra medicin för själen! Så sant.

Idag har vi haft en riktig familjeeftermiddag, bara oss tre, och det var mysigt. Inte helt som vi planerat, då vi trodde vi skulle få middagsgäster men vi kom på när middagen var klar att vi missförstått, det är nästa söndag! Aja, vi åt god middag, god dessert och kunde ägna oss åt vår lille "kung" desto mer. Ja kung för att han bestämmer mycket här hemma nuförtiden (trodde trotsåldern kom i typ 2 års-åldern?).

Nu ikväll har jag haft en liten klump i magen, det är så mycket som händer i livet just nu. Min syster är inne på sjukhus med havandeskapsförgiftning och kommer troligen få en liten son ca 2 månader tidigt. Det kommer nog gå bra, men tråkigt att det skulle komma så plötsligt för de, att de inte får den där "bygga bo" tiden ordentligt. Men vi får hjälpa och stötta de så gott vi kan.

I veckan fick vi det jobbiga beskedet, det som man inte helt vågat tänka på, nämligen att nu blir det ingen mer behandling för pappa. Den hjälper inte, cancern sprids ändå. Jag får lust att skrika rätt ut ibland. Oftast håller jag det inom mig, håller mig lugn och försöker tänka positivt men ibland känns det bara så extremt tungt, det gör ont. Men vad hade jag gjort utan evangeliet i mitt liv? Tacksam att jag kan komma till kyrkan varje söndag och få fokusera på det viktiga i livet, ta del av andras starka vittnesbörd och känna sitt eget bränna i sitt bröst. Och kunskapen om att livet inte är slut vid döden, det finns en fortsättning. Och att få känna min himmelske faders kärlek för mig, känna hans tröst. Det tar inte bort smärtan, men det ger mig en hand att hålla i. Och just idag behöver jag den handen extra mycket, för idag känner jag mig så liten och rädd.

Trevliga besök

Igår hade jag trevligt besök av Veronica och lilla Adrian 7 veckor gammal. (Oj vad bebissugen man blir när man håller en liten söt plutt). Vi åt lunch och gick promenad i det underbara vårvädret som vi har just nu. En härlig eftermiddag och jag är så tacksam för att jag har goda vänner som jag kan prata med om allt mellan himmel och jord.

På kvällen åkte jag till Karolina, där hon bjöd på middag - paella, det var faktiskt första gången jag ätit det, det var gott! Vi satt bara och pratade i flera timmar och det var skönt att "catch up". Återigen tacksam för goda vänner. Sen fick jag hjälp med bilen som jag parkerat lite korkat i en nerförsbacke med IS och en bil framför. Jag hade svårt att backa ut för jag gled bara nedåt så Karolina och Paul var snälla att komma med ut och putta på bilen, så jag kom ut och hem i säkerhet. Väl hemma (ca 21.30) möttes jag av en klarvaken busunge som sprang runt med en majskolv i handen (som pappa för övrigt hade tänkt äta till middag, men det bestämde "Kungen" i huset att han minsann inte skulle få)... han har inte krånglat vid läggning på typ 6 månader så det här var nått nytt och förhoppningsvis väldigt sällsynt. Men mamma fick gosa lite och till slut så somnade busungen. Vaknade dock vid 5 och var jobbig men efter en lång stund så fick jag honom att somna om. Tack!

Sen idag har jag hunnit träna (älskar faktiskt att träna!) och haft ännu ett trevlig besök av Ida och hennes dotter Emma (21 månader). Ida ska ha barn om 2 veckor men är hur upplagd som helst såg det ut som, och vacker är hon som få! Så nu har jag fyllt på lagret lite med besök av goda vänner och det känns bra.

Kan också tillägga att mitt långa hår numera är kort. Jag blev trött på det långa, slitna håret och det ständiga dragandet i håret av min kära son.