10 månader gick väldigt fort!

I onsdags var det Oscars 10 månaders dag. Jag kan inte förstå att jag har en 10 månaders bebis, snart en 1 åring, tiden går så väldigt fort. Senaste två veckorna har Oscar somnat på mitt bröst flera gånger och när han är nyvaken vill han mysa med sin mamma och det är underbart! Han älskar att stå och till och med gå lite runt med hjälp av möbler, han är en hejare på att krypa och det går undan, han älskar att krypa in i badrummet och dra ut alla blöjor, salvor och allt annat han kan få tag i, han älskar köket och att dra ut alla lådor och öppna alla skåp och detta medför en något svettig mamma som samtidigt som hon lagar middag försöker förhindra små olyckor (jag vet att man kan sätta säkerhetslås på lådor och skåp, men vi har inte haft verktyg eller tid att sätta upp det men i helgen ska det upp!), han älskar att dansa och att sjunga, han vill ofta leka och skoja och att höra Oscar tjuta av skratt är inte ovanligt och det gör mig lycklig, han och pappa har egentid varje kväll (i stort sett) när Espen läser saga och sen badar Oscar innan det är sovdags. Oscar gillar att amma (vet inte vad som hände, han protesterade ju högt såå länge men jag gav mig inte och som sagt nu är det det bästa han vet) och gör det ofta både på dagen och natten, men vi har en liten plan om att gradvis minska på amningen nu, mera sömn åt familjen är min plan! Oscar har ju också fått sin reflux diagnos och får medicin varje kväll, vi vet inte om det hjälper ännu men vi provar ett litet tag och så tar vi en liten utvärdering. Vi satsar på att han ska växa ur det här. Men trots att han är en del plågad av obehaglig syra så är ju våran pojke stort sett alltid glad (med vissa undantag; blöjbyte, övertrött, tvingas sitta still för länge!) och det är vi såå tacksamma för! Så när jag ser tillbaka på de senaste 10 månaderna gör jag det med ett leende på läpparna och är så tacksam för vår solstråle som nu är en del av vår lilla familj! Mamma och pappa älskar dig Oscar!

Oscar gillar att dansa!

Så fort man sätter igång musik så börjar Oscar att "dansa" eller vad jag ska kalla det. Det är väldigt sött, den här filmen visar iallafall lite av hur det brukar se ut, även om han ofta brukar dansa mycket mer. Annars så är livet med Oscar riktigt härligt just nu! Han är glad och go och har senaste dagarna myst med mamma flera gånger och då är livet heeelt fantastiskt!! Och det verkar som att medicinerna han får kanske hjälper, lite tidigt att säga ännu men har haft några nätter som varit helt okej, så vi är hoppfulla! :)

Helt bedövad i höger sida av ansiktet

Oscar dansar och skrattar med sin pappa här bredvid, hur gulligt som helst! Oscar älskar att dansa, och gör det så fort man sätter på musik. Gulleplutt.

Själv ligger jag i soffan och är bedövad ganska så rejält på höger sida av ansiktet, t o m mitt höger öra är bedövat något jag aldrig upplevt förut. Jag har nämligen dragit ut 2 visdomständer i eftermiddag. Var hos en specialist för den ena satt lite illa till men han var super duktig och effektiv så jag märkte inte så mycket av själva ingreppet men nu ser jag minst sagt ganska rolig ut med mitt sneda ansikte. Kvinnan på apoteket förstod inte vad jag sa och fick hålla sig för skratt för jag ser som sagt ganska rolig ut! Men vad dyrt det är att gå till tandläkaren, nu är jag en fattig kvinna! Men det jämnar kanske ut sig någorlunda med tanke på att matintaget för min del blir soppa ett tag framöver ;)

Att tänka positivt och att känna frid

Kom precis hem från en liten promenad med Ida och Emma. Utanför vår port träffade vi grannen som vi hälsade på. Han är afrikansk och gift med en polsk kvinna och de har en ursöt liten dotter. Espen hade igår nämnt för honom när de pratade att Oscar fått reflux, så han tog upp det och frågade hur det gick. Sen sa han att vi måste tänka positivt, att han kommer växa ur det. Och han har så rätt. Det är viktigt att tänka positivt och hålla hoppet vid liv. Reflux är ju en liten grej jämfört med mycket annat och vi är så tacksamma för att Oscar är såpass frisk som han ändå är, allt är relativt. Så jag är tacksam för grannens uppmuntran till att vara positiva och hoppfulla. Och sen kom vi vidare in på Gud, och han sa att han ber för Oscar. Då tog jag tillfället i akt och berättade att vi går i kyrkan och tror på och ber till Gud. Nu sitter jag här och känner mig glad och tacksam för att jag har en tro på Gud och att det i alla situationer är en tröst och hjälp, en fantastiskt stor gåva. Och att jag kan tillämpa optimism i mitt liv genom detta. I söndags talade en man i kyrkan och berättade om deras son som dog i cancer vid ung ålder, och han berättade vidare om att det givetvis var den största sorgen i deras liv och att det var oerhört tungt att ta sig igenom en sån sak, men så sa han en sak som fastnade hos mig, han sa MEN, under hela den svåra tiden med så mycket sorg och förtvivlan kunde de ändå känna frid. Vilken gåva att kunna frid i en så ofattbart svår tid. Det var verkligen något jag behövde höra just nu när vi i familjen går igenom en svår tid med pappa som är så sjuk. Man kan mitt i sorgen ändå känna frid och det jobbar jag mot att kunna göra i stor så grad som möjligt, jag säger inte att jag hela tiden känner den friden men jag har upplevt den och kommer att uppleva det mer, det är jag övertygad om och det är en stor tröst.

Reflux it is

Då har vi fått en diagnos, Oscar har reflux. Vi har inte fått så mycket information ännu, men han ska få mediciner som ska lindra symptomen men som ej botar sjukdomen. Reflux är alltså en sjukdom då magsyra från magsäcken kommer upp i matstrupen, detta leder givetvis till obehag och är en förklaring på varför Oscar kräks så mycket, kan även förklara varför han sover så dåligt etc. Jag tror att så länge man får mediciner att man kan må ganska bra, tyvärr är det risk att medicinen ger jobbiga biverkningar, nämligen huvudvärk och magont. Men vi får prova och se. Vi ska även gå till en osteopat som vi gjorde när Oscar hade ont i magen som nyfödd. En viss andel växer ur reflux så vi hoppas att vår lilla Oscar ska göra just precis det.

Annars så är vardagen tillbaka. Espen jobbar sen i måndags. Det är lite tomt utan honom här hemma men vardagen är ändå inte så illa. Den här veckan har vi hittills träffat Oscars kompisar Sverre och Emma, träffat min goa vännina Veronica och familj och Oscar har fått lite kvalitetstid med farmor och farfar. Nu är det bara en dag kvar så är det ju helg, tiden går fort.

Annars så är jag imponerad av mina systrar som sprang midnattsloppet i helgen (loppet går mitt i Stockholm city sent på kvällen, 1 mil långt) och även ena systerns man som sprang på under 39 minuter, det är bra gjort minsann. Jag har precis kommit igång med joggandet och efter 5 km är jag helt död. Men jag har satt mig lite mål för hösten med träningen, nu ska det tränas på och joggandet ska jag fortsätta med och inte minst ska jag komma igång med styrkan, min kära svärmor har i veckan gett mig en hel del träningstips så hoppas jag att det ska gå lite lättare och att motivationen ska stanna kvar!

Kommit hem från Stockholm nu... för tredje gången sen jag sist skrev nått på bloggen!

Ja som titeln säger så har det ju varit ett tag sen jag bloggade. Vi har hunnit vara i Stockholm två gånger till sen i april. Vi har nu vår nya mac så det är lite lättare att blogga nu när vi har tillgång till våra nya bilder. Det har hänt hur mycket som helst med Oscar under den senaste månaden. Han har fått två tänder och två till är på väg nu. Han lärde sig att åla i Danmark (vi var där en vecka i slutet av juni tillsammans med två barnfamiljer och det var riktigt trevligt!) sen kom vi till Stockholm i början av juli och då lärde han sig att krypa, sen några dagar senare reste han sig upp och nu går det undan här hemma kan jag meddela! Han går inte ännu men är väldigt ivrig på att komma runt och vill stå nästan hela tiden. Han kan vinka och jag tror nästan han säger pappa ganska medvetet nu, annars är hans mest använda ord Mbapp (vet inte vad det betyder dock;)). Man blir så stolt när han lär sig nya saker och utvecklas, samtidigt som jag vill stanna tiden och bara hålla i min nyfödda bebis igen. Men det är en härlig och aktiv tid just nu! Oscar har verkligen haft det bra hemma hos mormor och morfar nu under juli månad, och det har ju även jag, Espen också men jag tror han tyckte det var skönt att komma hem med. Nu har vi två veckor till lediga tillsammans innan Espens pappaledighet är slut. Det har varit en härlig sommar och det har känts lyxigt att kunna spendera så mycket tid tillsammans. Det blir ovant att komma tillbaka till vardagen igen. En sak jag börjat med den här sommaren är att skriva dagbok, kände att det var viktigt för mig att komma igång med det nu när det är så mycket som händer! Nu bär det av till en baby shower för en tjej i församlingen som ska ha barn när som helst. Konstigt att det gått 9 månader sen man själv var i hennes situation, känns som att det var igår. Hon har så mycket att se fram emot, det mest givande, utvecklande, ödmjukande och härliga jag nånsin gjort är att bli mamma!

Stockholm here we come...

Imorgon åker jag och Oscar till Stockholm igen. Vi ska på bröllop på fredag, så vi åker imorgon och så hem till Oslo igen på måndag. Så ikväll håller jag på med packningen, tycker det är svårt att packa, extra svårt nu när man fått barn... så mycket att tänka på, är orutinerad känner jag. Men med tanke på att vi har två land representerade i vår lilla familj lär ju just resa bli något vi kommer göra en hel del, så kanske jag blir rutinerad en dag!

Nya, eller snarare den uppdaterade mac:en har kommit ut nu så förhoppningsvis har vi en ny dator inom en snar framtid. Kanske blir lite roligare att blogga då och kanske lite roligare att läsa...

Nu är det kvällsbad som gäller här. Oscar hälsar god natt!