Sov gott!

Första ordentliga vårdagen är förbi, har känt både hopp och lite hopplöshet, både glädje och lite ledsamhet och både energiflöde och energilöshet. Nu säger jag god natt!

Onsdag

Vi är redan halvvägs i veckan. Tiden går faktiskt fort, även om det inte alltid känns så. På tisdagar och onsdagar ser vi mer eller mindre inte Espen. Han jobbar övertid till en bit inpå kvällen och idag har han även möten i kyrkan efteråt och räknade inte med att vara hemma förrän i 10-11 tiden ikväll! Jippi! Nej, verkligen inte. Men jämfört med hur vi haft det så är det ju hundra ggr bättre, han är ju trots allt hemma på nätterna och iallafall nån timme får vi tillsammans på kvällen. Men är ändå lite halv trött på att vara ifrån varann så mycket! Men jag har faktiskt lärt mig att gilla läget och försöka göra det bästa utav det. Vi har idag sysselsatt oss med långpromenad, besök på biblioteket, tvätt, åkt till närmaste shopping centrum en sväng, och nu äter Oscar middag medan jag ammar. Sen är det lite kvällsmys hoppas jag, och inte kvällsgnäll.

En sån dag idag.

Jag har sen jag vaknat försökt komma ikapp känns det som. Jag är seg som bara det och har en tvååring som testar gränser en hel del, sen en liten bebis som gärna vill bli buren, då är det inte helt upplagt för att kunna vara effektiv. Nu har Espen kommit hem och middagen står på bordet och Ella har fått mat, så nu sticker jag till gymmet, behöver energiiiiii!

En liten prinsessa

Idag när vi vaknade möttes vi av den glada nyheten att Victoria och Daniel fått en liten prinsessa. Jag precis som de flesta andra skulle jag tro blev rörd till tårar av den nyblivna pappans ord. Det är så stort och fantastiskt att få ett litet barn i sin famn och svårt att förstå där och då att det lilla knyter faktiskt är ens egen. Det är mycket känslor i en sån stund. Mycket kärlek. Nu sitter jag med min 4 månader gamla prinsessa. Hon ammar och verkar nöjd. Och jag tittar ner på henne och överrumplas av den enorma kärlek jag känner för henne. Såna stunder lägger jag på minnet. Det är så stort och fint att få vara mamma.

Godkänd

Idag var Oscar på sin något försenade 2 årskontroll. Det var lite gråt vid alla stationer. När vi kom dit stod nämligen ett tvillingar i samma ålder och gallskrek för att de skulle vägas och mätas. Oscar iakttog och blev givetvis själv ledsen när det var hans tur. Men 90 cm lång mättes han till och väger 12 735 g. När han skulle visa "allt han kan" blev han super generad och sa inte ett knyst. Sen lossnade det och han visade hur "duktig" han är. Men tyckte nog att helsesyster (som det heter på norska) såg lite bekymrad ut ett tag. Oscar har inte ett mega stort ordförråd. Han har absolut många ord, men en del egna också. Vi vet troligen orsaken till detta då han har för stor polyp som ska opereras bort i mars sen har han stora halsmandlar också som troligen också ska opereras ut inom 2 år ca. Sen har han vätska i mellanöronen som ska dräneras ut. Sen till slut lär han två språk och brås nog dessutom på sin pappa som pratade sent. Ja jag är inte orolig. Han förstår och gör sig förstådd och pratar massor. Vi har bra kommunikation. Men ändå känner man sig så uttittad och utfrågad på såna här kontroller. Det är verkligen en mall för alla och faller man lite utanför så blir det genast frågetecken. Men hon var nöjd efter kontrollen och "stämplade godkänd". Som sagt jag är inte orolig. Känner mig tryggare i min roll som mamma nu och känner att allt är som det ska med vår Oscar. Men när han var mindre var såna här situationer jobbiga. Kände mig alltid misslyckad efteråt, antingen att han gått upp för mkt, för lite, inte rullat runt, inte fått tänder eller nått annat. Förstår att det är bra och viktigt att hålla koll men tror vissa kan bli lite protokollblinda och då inte ger det tid till att regulera sig själv. Jag sitter iallafall här nu och känner mig stolt över min fina fina pojke. Han fick en bulle efter alla undersökningar och satt glad och nöjd i vagnen hela vägen hem.

BFF

I söndags var vi på middag hos våra fina vänner Gardners. På lördags eftermiddagen bakade jag en kladdkaka vi skulle ta med. Oscar ville ha på en gång givetvis, men så sa jag att vi skulle vänta till söndag då Oscar och Neo skulle äta kaka tillsammans. Då blev han jätte glad och pratade inte om annat till de äntligen fick sitta och äta kaka och grädde ihop på söndagen. Gullungar. Än så länge ser det ut som att de följer deras mammors önskan om att de ska bli best friends forever! :-)

Paua = nappen

Vår lilla stora pojke älskar sin paua! Den har dock fått vara med lite för mycket, så nu äntligen har vi fått lite struktur på det hela. Paua får Oscar bara när han ska sova och än så länge även om han frågar när vi åker bil och eller vagn längre stunder. Men målet är bara när han sover. Faktiskt har hela processen gått ganska bra. Han har haft sina utbrott men nu ger han t o m paua till mig. Duktiga fina Oscar!